Minnen
Sitter på Clabris, borde egentligen städa, men har inte orka för det, sitter och glor på en stol mitt in i datan och mitt huvud är just nu helt tomt. Borde fixa allt lite fort så jag kan komma hem men jag kommer verkligen inte vart.
Sitter och tänker, funderar på tiden som har vart. Jag har kommit på att jag kan göra det väldigt ofta. Sitta och fundera och tänka på vad som har blivit bättre och sämre. De kan både va positivt och negativt, men finns inget jag kan göra åt alla tankarna.
Mest funderar jag över hur mitt liv såg ut för ungefär 1½ år sedan, allt var helt annorlunda. Visst jag var mindre och inte så erfaren av livet som gäller just nu. Men själva personligheten, det är inte jag.
Då var jag blyg, osjälvsäker ( Nu menar jag inte att jag är självsäkrast, men jag har så det räcker ) och brydde mig väldigt mycket om vad folk tyckte och tänkte om saker jag gjorde. Nu är det nästan helt tvärt om.
Allt beror på väldigt många saker, Jag började va med Annie och henne kan jag tacka stort för mycket. Hon lyfte upp mig när det just hade vart som sämst, precis som jag sa innan, inget självförtroende. Hon fick mig att tro på mig själv och det är jag evig tacksam över, hon fick mig att se på det positiva istället för det negativa.
Kompisar byttes ut, men fanns alltid var där hela tiden. Även fast jag inte var med dom så mkt så vet jag, och det hoppas jag att ni vet med, att ni alltid kommer finnas med mig. Och med er har jag haft några utav dom bästa minnena. Nämner inga namn, men dom som känner sig prickade kan ta åt sig, för jag lovar att ni har rätt.
Även nu på den senaste tiden har det hänt mycket, Orkar inet at upp allt. Men för varje dag lyfts man upp och känner att man klarar mer saker än vad man tror, och det är väldigt viktigt.
Livet förändras hela tiden, och livet är som en bergochdalbana, upp och ner hela tiden. Och men måst elära sig att anpassa sig efter det.
Inlägget kanske det inte är så många som förstår, men det är bara det att vissa minnen hänger kvar, och finns alltid där.
Daniella Claesson
Sitter och tänker, funderar på tiden som har vart. Jag har kommit på att jag kan göra det väldigt ofta. Sitta och fundera och tänka på vad som har blivit bättre och sämre. De kan både va positivt och negativt, men finns inget jag kan göra åt alla tankarna.
Mest funderar jag över hur mitt liv såg ut för ungefär 1½ år sedan, allt var helt annorlunda. Visst jag var mindre och inte så erfaren av livet som gäller just nu. Men själva personligheten, det är inte jag.
Då var jag blyg, osjälvsäker ( Nu menar jag inte att jag är självsäkrast, men jag har så det räcker ) och brydde mig väldigt mycket om vad folk tyckte och tänkte om saker jag gjorde. Nu är det nästan helt tvärt om.
Allt beror på väldigt många saker, Jag började va med Annie och henne kan jag tacka stort för mycket. Hon lyfte upp mig när det just hade vart som sämst, precis som jag sa innan, inget självförtroende. Hon fick mig att tro på mig själv och det är jag evig tacksam över, hon fick mig att se på det positiva istället för det negativa.
Kompisar byttes ut, men fanns alltid var där hela tiden. Även fast jag inte var med dom så mkt så vet jag, och det hoppas jag att ni vet med, att ni alltid kommer finnas med mig. Och med er har jag haft några utav dom bästa minnena. Nämner inga namn, men dom som känner sig prickade kan ta åt sig, för jag lovar att ni har rätt.
Även nu på den senaste tiden har det hänt mycket, Orkar inet at upp allt. Men för varje dag lyfts man upp och känner att man klarar mer saker än vad man tror, och det är väldigt viktigt.
Livet förändras hela tiden, och livet är som en bergochdalbana, upp och ner hela tiden. Och men måst elära sig att anpassa sig efter det.
Inlägget kanske det inte är så många som förstår, men det är bara det att vissa minnen hänger kvar, och finns alltid där.
Daniella Claesson
Kommentarer
Postat av: Anonym
Bra skrivet!
Trackback
