Saker blir inte riktigt som man tänkt sig, eller rättare sagt som man vill.
Jag antar att man ska prata av sig problem. Och folk kommer ju ändå få veta.
Det gör så jävla ont just nu. Det har varit den värsta natten och morgonen i hela mitt liv.
På nått sätt var det ändå ett vackert avslut, jag vill inget hellre än att vi ska kunna ses sen, för jag klarar mig inte utan honom. Han har satt sina spår och även fast folk tyckte jag va dum i huvudet innan så är jag fortfarande på hans sida. Det kommer jag alltid vara. Jag är haft så jävla kul den här tiden och skulle kunna göra vad som helst för att få göra om allt igen. Eller ställa allt till rätta. Men jag antar att jag får ta det här nu. Jag hatar att vara ensam, jag vill verkligen inte. Jag är så jävla dålig på det. Jag blir rädd.
Patric betyder oerhört mycket för mig, det kommer han alltid göra. Och jag vet att vi kommer att kunna vara vänner sen, eller jag hoppas innerligt på det. Det känns som om jag är skyldig honom så mycket efter den här tiden som vi har fått dela. Och även fast jag bara vill peta ut ögonen på mig själv nu för att det gör så jävla ont måste jag kämpa. Jag är dålig på det men jag får försöka.

Antar att vissa tycker att jag är riktigt tönting just nu med tanke på att det låter som om vi har haft ett förhållande på 3 år. Men Patric är annorlunda. Just nu känner jag absolut att jag inte kommer att klara det här. Att jag bara vill vända ryggen bort till allt och bara sätt mig ner och be för att det ska bli vi igen. Men jag ska lyssna på vad jag lärt mig, man måste prata.

Precis som vi sa, jag älskar dig för alltid, och kommer alltid finnas för dig. Du är bäst.



23/12-09