I melt every time you look at me that way.
The closer you get, the more my body aches.
One little stare from you is all it takes.

Har inte skrivit på ett bra tag nu men det har varit rätt så fullt upp hela helgen.
 Det började i fredags då jag träffade en mycket efterlängtad kille i vikingtsad. Tyvärr en mycket kortare stund än vad jag hade hoppats för jag var tvungen att ta tåget vidare till mantorp där kusinerna väntade. Åkte hem till dom och skulle försöka sova, men icke kunde jag det. Klockan ringde vid 03,30 och då var det bara att stiga upp igen, sömnlös. Åkte till statoil och inhanldade föda och sen var det dags för bussturen. I storts sett ingen sömn där heller så jag kan faktiskt medge att jag var skapligt seg. Jag, Jannie och Ronja på Ullared som vi nu talar om kan inte sluta på ett roligare sett. Mycket skratt, tjaffs, och krockandes med vagnar kund elikagärna varit våran vardag för några år sedan. Hittade en hel del julklappar så nu har julstressen minskat en aning, känns bra!

När jag senare på kvällen kom hem, med sisodär 1½ timmes sömn var det bara att fixa sig lite snabbt och stressa iväg hem till Jonna där de andra var. Var där ett tag och sedan hem vidare till Johanna, trevligt att träffa lite folk, så det får man tacka för! Sen hem till sängen som aldrig har varit skönare!
 Idag blir det att gå ut och prata allvar med Annie över en långpromenad. Neevas, så farlig är det inte.

Jag borde ta vara på det här, varje minut och sekund.
För jag vet att när som helst kan denna fina saga vara slut.
Snälla, låt det fortsätta i en evighet.

Daniella