Inte skrivit på några dagar nu, har försökt att ta vara nu på dem här sista dagarna innan jag ska åka. Och sen så tror jag att det inte hade varit allt för roande för er att läsa om min händelserika tripp till ryd, eller alla 10 000 människor som trängdes som korvar i en matlåda för att kolla på Johan häromdagen. Så nu följer jag upp med att det är inatt, eller aa klockan 6 på morgonen imorgon som åker jag till Arlanda och sedan vidare till USA. Håller just nu på att packa för fullt och för varje klädesplagg som jag lägger ner blir det lite jobbigare och tyngre. Känns som om jag ska flytta, aldrig mer
komma tillbaka till mjölby som jag annars säger att jag hatar. Just nu vill jag inget annat hellre än att stanna kvar här. Fyfan vilken dålig person jag är. Det är 16 dagar, 16 långa dagar att längta hem, eller 16 roliga dagar som jag aldrig kommer att glömma?
Ne, jag får helt allvarligt ta och skärpa mig nu, 16 dagar är ingen livstid och vissa skulle döda för att få åka dit. Låter som en bortskämd snorunge när jag sitter och klagar, men det är så att jag alltid har varit lite småkär i mitt hem, och känner mig inte trygg annars, gud vad jag är töntig!

Inte blev det lättare idag när jag visste att det var sista gången jag skulle få träffa Affe. Jag brukar sakna honom när vi har varit ifrån varanndra 2 dagar, så jag kommer dö =) Men jag antar att jag får lyssna på han, "tänk vad kul det kommer bli när vi träffas sen!"  Han är för bra!

Kommer säkert något mer ångest inlägg framåt natten, för någon sömn kommer jag nog inte få.

Daniella