När man mår såhär som jag gör just nu är jag så glad att jag har dom vänner och det folket runt omkring mig som jag har. Det är helt sjukt. Det värmer så otroligt mycket när ni finns där och ställer upp, även fast jag inte visar det så bra just nu, men ni vet att jag älskar er! Likadant med folk som jag heller inte känner så bra eller träffar så ofta, men som endå lägger en stöttande kommentar eller liknande, guld värda, ni anar inte!

Annars.. Ja har inte riktigt några ord. Är ganska tom, som ett skal. Nog med allt annat så är det så förbaskat jobbigt att jag inte kan vara själv. Det fungerar inte. Jag som vanligtvis tycker om det, men blir helt fel då.
Jag har bara i tankarna att jag måste komma över det här fort, jag vill kunna vara med honom utan att jag tycker det är jobbigt. Jag vill verkligen det, jag har så himla kul med honom.